Jag är nyss hemkommen från tre heldagar facklig utbildning. Efter ett par dagars trevande uppvärmning var alla spärrar borta i morse. Redan till morgonkaffet blev det kontroversiellt. Alla* var överens om att interner i svenska fängelser har det för bra. Vällagad mat, egen tv och möjlighet att studera utan att behöva ta studielån sticker onekligen i ögonen på många. Det ropades efter hårdare tag och straffarbete. Kriminalvård, vad är det för trams liksom?
Självklart var jag tvungen att agera motvallskärring. Det har jag, sedan incidenten i våras, lovat mig själv att försöka göra varje gång min tystnad riskerar att felaktigt tolkas som samtycke. Sen ba: *krispig stämning* *tystnad*
Men det finska gick över. Såklart. Och då kändes det tusen gånger bättre att vara sams med kurskamraterna igen, än vad jag tror att det hade gjort ifall jag inte stått upp för min avvikande åsikt. Personlig utveckling. Heja mig!
*två-tre personer som pratade med hög röst och dubbelt så många som inte sa emot. För övrigt samma två-tre personer som tidigare varit rörande eniga om att det inte är ok att diskutera politik i jobbsammanhang.
Bra gjort! Jag ska bli mer besvärlig istället för att vara tyst och försynt. Så det så!
SvaraRaderaBra gjort! Och vad är grejen med folk som tror att "hårdare tag" är nån himla lösning? Punkt 1: Alla är människor. Punkt 2: Det är människor som någon gång ska komma tillbaka till samhället. Är det då inte vettigt att se till att de har förutsättningar att göra det på ett så bra sätt som möjligt så att de kanske inte behöver återfalla i kriminella mönster?
SvaraRaderaStraff är inte samma sak som hämnd. Jag blir så less.
Wohoo! You go!
SvaraRaderaJa, orka! Go girl!
SvaraRaderaTack för pepp!
SvaraRadera