Plikta revisited

Nya plikta, vilket lyft! Även om en däckgunga alltid är en däckgunga och aldrig går out of fashion så var det kul att se att de tänkt lite förbi standardformulär 1A i övrigt. När nyhetens behag klingat av och ungen slipper stå i kö för att sedan ändå bli överkörd av andra barn, vars föräldrar har mer fokus på iPhonen än på avkomman, vid varje lekredskap så kommer det nog bli riktigt trevligt att hänga där.

Tips: ha med någon form av överdragsbyxa ifall ditt barn ska åka i den långa rutschkanan, glidet är inget vidare utan.

Kaffeförsäljningen som jag hört rykten om lyste dock med sin frånvaro. Men eftersom vi var två vuxna innebar det inget jätteproblem. Jag slank bara ner en bit längs Vegagatan och köpte med mig ett par muggar på Zebeda, beskt som synden förvisso, men ändå värt det eftersom de också hade varm choklad till hemulen. Och då menar jag varm choklad som tjejen i butiken tillredde av mjölk och choklad, inte någon blek kopia som kommer ur påse med tre meter innehållsförteckning och är tänkt blandas med fesljummet tevatten.

Bekymmer blev det däremot när jag kom tillbaka och skulle försöka lokalisera min familj. Jag hade inga händer lediga att plocka upp telefonen med, och även om jag haft det så var ändå pappans telefon urladdad och vidarekopplad till min. I det hav av diskret klädda föräldrar som böljade omkring på lekplatsen var det inte det lättaste att hitta en medellång man i grå jacka och grå mössa. Då är det tur att man har en färgglad unge.

Ja, det är jag som handicraftat ungens/chokladjokerns mössa. (Virkning spöar skiten ur stickning anytime.) Vi har redan fått skitmycket komplimanger för den, men ni är såklart ändå välkomna att fylla på med fler i kommentarsfältet.