Min unge krystade just fram den största bajskorv jag sett (som kommit från en människa alltså, större portioner djurbajs har jag såklart sett). Det råder med andra ord ingen tvekan om att hon får i sig tillräckligt med mat, även om jag sällan ser henne äta några större mängder.
Det blir ingen bild för eventuella andra fekalieentusiaster som hänger här. Tyvärr. Jag har visserligen fotobloggat hemulbajs förr, men då var hon semibebis. Nu är hon så stor att det känns som att jag borde be om lov först och det känns awkward. Vilket det såklart inte gör att bara skriva om det (utan tillåtelse).
Yes!
SvaraRaderaÄlskar när folk bloggar om bajs!
Jag funderar en del om när det inte är oki längre att blogga om sin unge [eller om det har varit o-oki och isåfall hur länge].
SvaraRaderaDLGB vet att det är 'hennes' blogg [men antagligen inte riktigt vad det innebär], ibland kollar vi på bilder och läser oss till vad vi pysslade med när hon var mindre.
Jag ropar ibland på min man när jag ska torka sonen. Han är dock måttligt intresserad....
SvaraRaderaKul att läsa att det är fler än jag som kan bli fascinerade av tömningar.
Jag tror att mitt intresse kommer från min tid i vården där det var livsviktigt att rapportera små och stora A:n. Eller vågor vid diarre.
Fifi: Jag också! Let's starta en bajsblogg!
SvaraRaderarookiemom: Blogga om ungen som sådan kommer jag inte sluta med i första taget, men jag tänker nog mer innan jag skriver nu än jag gjorde förr.
Icka: Haha, den här bajskorven sparade jag i över en timme för att Oliver skulle få se den (han var inte inne när hon producerade den).