måndag 15 november 2010

Därför dissar jag AMO

Jag utgår från att ni suttit som på nålar och bara väntat på att jag ska fortsätta där jag tappade tråden häromdagen. Here it goes. Anledningen till att jag valde bort klädutmaningen.

Jag har för mig att jag läst någonstans av någon annan som inte var målgruppen att den är "för medelklass", och kanske är det något i den stilen jag är ute och far efter. Alltså, egentligen tycker jag att det är en toppenidé. Kläder, särskilt i bomull, är ju liksom inte det mest klimatsmarta och hållbara man kan konsumera. Så en renodlad diss är det inte. Och jag har inget emot AMO heller för den delen, jag ville bara trissa upp spänningen med en kaxig rubrik. Problemet med utmaningen är bara att den inte är applicerbar på mig (sa den inre narcissisten). Det skulle ta år och dar att ta sig igenom garderoben, inte för att den är stor och rymlig utan för att jag inte använder så mycket kläder under arbetsveckorna. Eh... hur lät det där?

För den som pluggar eller jobbar med något civiliserat är det praktiskt genomförbart och kanske till och med lite personlighetsdanande att klä sig i de kläder man inte känner sig mest bekväm i. För min del, i vardagen åtminstone, fyller det däremot ingen större funktion. Dessutom skulle det bli mycket tråkigare nästa gång vi hade tvättstugan om jag hade svettat och spillt mig igenom alla kläder som ska fintvättas och plantorkas och fan och hans moster.

Jag ser helt enkelt ingen vits med att gå till jobbet med i tur och ordning tre olika kavajer, en cocktailklänning, t-shirts med politiska budskap... osv. under täckjackan för att direkt när jag kommer till fram antingen byta till något som går att jobba i eller bara hänga ett förkläde utanpå, och sedan upprepa proceduren i omvänd ordning på vägen hem. Men. Jag har helt klart blivit peppad att gå igenom min garderob, prova och sortera ut allt som jag inte trivs i längre. Det får bli min version. Lite gammal hederlig medelklass-feng shui i novembermörkret är faktiskt inte fy skam det heller.

10 kommentarer:

  1. Du, det här med "för medelklass" är ju sjukt intressant. Vad menar man då? Är inte det en väldigt förenklad, för att inte säga banal, ursäkt där man aktivt och/eller trångsynt väljer att ignorera den väldigt konkreta kommentar till konsumtionsamhället, som ju Klädutmaningen faktiskt är?
    Skulle vara spännande att läsa om det utifrån det perspektivet, minns du var du såg det?
    Jag Klädutmanar inte själv, tycker att det som bloggfenomen är tänkvärt men inte särskilt intressant. I en bättre värld skulle alla klädutmana helt av sig själva, utan att behöva motiveras av att kunna visa upp det offentligt.

    SvaraRadera
  2. Om jag får svara Sofia först, tror jag det med medelklass helt enkelt är utgångspunkten: att man faktiskt antar att folk har råd att handla en massa (märkes)kläder varje månad, och dessutom inte använda det de har. Det har inte jag. Har jag tur blir det som mest tre plagg på en månad, från HM. Oftast kanske ett eller inga.

    Nu till själva kommentaren: håller med. Påminner lite om när jag extrajobbade inom vården; det är onödigt som fan att klä sig ordentligt på väg till jobbet när man bara ska i uniform iallafall. Personligen gjorde det mig faktiskt lite deppig, jag är glad att vi inte har skoluniform i sverige.

    SvaraRadera
  3. T-anna: Ah, du menar så. Jag läste "för medelklass" som "FÖR medelklass" i samma bemärkelsen som man ibland raljerande använder uttrycket "svennebanan". Ändå blir det intressant, hur uppfattar DU klädutmaningen, som inte köper en massa kläder?

    SvaraRadera
  4. Sofia: Fast det kan läsas på båda sätten, med FÖR medelklass menar jag kanske att det räknas som typiskt medelklass att a) handla kläder och b) att ha småängsliga hållbarhets- och ekokomplex. Att sen göra en event av det hela gör det liksom lite för mycket? Vet ej. Dessutom har den ju element av duärfinastnejduärfinast-mentaliteten som också känns väldigt mediamedelklassig.
    Ang mig: personligen skulle jag handla kläder hela tiden om jag hade råd, men jag fattar att folk tröttnar på den sk konsumtionshetsen med. Som Jonna säger är tanken faktiskt bra, men ganska irrelevant för mig.

    SvaraRadera
  5. Jag minns tyvärr inte var jag läste det, har en känsla av att det var på någon större sida, men jag vet inte riktigt.
    Jag vet inte om jag själv skulle valt just "för medelklass" som beskrivning, men nu fanns det ju formulerat och klart (inbillar jag mig iallafall) så då körde jag på det och tycker jag gjorde ett iallafall ganska bra jobb med att förklara varför just jag inte deltar, trots att jag dels är medelklass och dels gillar idén att inte konsumera så jäkla mycket hela tiden.
    Tilläggas ska kanske att det inte ens är varje månad jag köper kläder, så jag är ur den aspekten inte i behov av utmaningen. Däremot har jag en hel del kläder som ligger längst ner i högen och aldrig används, och dem borde jag egentligen testköra och sortera.

    SvaraRadera
  6. Jonna - denna http://pernillaandersson.wordpress.com/2010/10/29/utmaningar-igen/ ?

    SvaraRadera
  7. Tror inte det, det ser inte bekant ut. Jag misstänker att det har skrivits mycket om klädutmaningen, den verkar ha fått ett enormt genomslag.

    SvaraRadera
  8. Alltså. Jag pekar inga fingrar här. Visst gör du det klart varför just du inte klädutmanar, Jonna, och det är konkret och inte särskilt konstigt. Jag blev bara nyfiken på klass-aspekten eftersom jag av någon anledning inte läst eller funderat kring den infallsvinkeln tidigare. Förmodligen för att Klädutmaningen är en ganska oförarglig historia tillsammans med att jag förmodligen är en postergirl för målgruppen.

    SvaraRadera
  9. Det är lugnt, jag ville bara helgardera. Själv är jag nog både klass- och genusskadad och läser in saker som inte finns både här och där, men jag är någorlunda medveten om det och dessutom lite konflikträdd, så jag brukar försöka låta bli att fara ut i långa haranger innan jag tänkt efter noga.

    SvaraRadera