Hej X,
jag har förgäves försökt skaka av mig det som sas i diskussionen jag råkade kliva rakt in i i morse, om att amma småbarn. Det gjorde mig ledsen av att höra att det skulle vara osmakligt och konstigt, eftersom jag själv ammar min treåring. Visst, det är ovanligt i vår kultur, men inget underligt ur ett globalt perspektiv.
Jag har personligen inga åsikter om hur kort eller länge andra ammar sina barn, eller om de alls gör det, men jag förstår att det är ett ämne som rör upp starka känslor hos många. Och självklart har alla rätt att tycka och tänka som de vill om oss som ammar utanför normen, jag önskar bara att jag hade kommit till jobbet några minuter senare och sluppit ta del av åsikterna.
Fridens /Jonna
Vet du, jag beundrar dig oerhört. Sonen är bara knappt sex månader än, men jag känner att jag inte alls vill sluta amma särskilt snart alls. Jag bara hoppas att jag vågar stå på mig när det kommer till kritan, inte minst så det gäller min man som tidigare också uttryckt såna åsikter.
SvaraRaderaInnan jag fick barn trodde jag att man ammade typ ett halvår och sen var det bra. Nu inser jag att så inte är fallet och står gärna upp för de som väljer att amma länge, frågan är bara om jag törs stå upp för mig själv. Det känns som lättare att ta andras parti ibland..
Emma: klart du ska amma längre om det är det du vill! Vi är många som är positiva till långtidsamning och som kan stötta varandra! Jag är visserligen något av en amatör i sammanhanget som bara ammat i 16 månader, men hejar på allt vad jag orkar :)
SvaraRaderaFör mig gick det av bara farten, det kändes mycket svårare att sluta amma än att fortsätta, och så känns det fortfarande...
Emma: Jag blir verkligen glad när jag får veta att jag inspirerar andra att våga bryta normer.
SvaraRaderaVisst är det lättare att ta parti för andra, jag tänkte just på det igår när jag ställde mig upp på bussen och röt mot busschauffören som stängde dörren mitt framför näsan på en gammal dam och låtsades som att han inte såg att hon ville kliva av. Varför var det en självklarhet när jag inte hade styrkan att ställa mig upp i personalrummet några timmar tidigare och säga "Jag ammar en treåring!"?
Men tack och lov tycker jag att det är lättare för varje gång man vågar kliva utanför normen. Oavsett om det gäller att amma ett småbarn, att strunta i att raka benen, att tacka nej till alkohol eller att be om vegetarisk mat.
Hoppas din man är beredd att ändra åsikt om du och ert barn bestämmer er för att fortsätta amma efter halvåret eller året. Det blir mycket lättare att bemöta omgivningen om man har stöd hemifrån.
Lisa: Lite så var det för mig också. Plus att jag hade en krånglig start på amningen, och när den väl började funka ville jag inte kasta bort den.