Min chef, som var en av de tre personer som diskuterade småbarnsamning när jag släntrade in på jobbet igår, har svarat på mitt mail:
Hej Jonna!
Jag är hemskt ledsen över hur vi resonerar ibland. Det är naturligtvis så att alla mammor gör som det känns bäst för dem och deras barn.
Jag hoppas att vi som arbetar inom förskoleverksamheten försöker att tänka till lite mer och förhålla oss så proffsiga som vi säger att vi är.
Jag ber än en gång om ursäkt!
Mvh X
Och jag tror faktiskt att hon är uppriktig, eftersom jag råkar veta att hon själv har erfarenhet av att vara den som är avvikande.
När jag satte mig och skrev det där brevet igår kväll kände jag mig rätt löjlig. Det tog emot att skicka det. Att bara låta det bero hade helt klart varit det smidigaste, åtminstone för stunden. Samtidigt som jag inte riktigt såg att jag hade något val. För vad är egentligen tystnad om inte samtycke? (Egentligen skulle jag såklart ha rest mig upp där och då och deklarerat att jag ammar min treåring, men ju längre diskussionen fick fortgå desto svårare blev det.)
Det här påminner om den ständiga komma ut-processen för HBT-personer, att omgivningen tar för givet att man följer normen om man inte själv väljer att tala om att man inte gör det, skriver Cecilia på Amma vidare, i det eminenta inlägget Vi som fortsätter amma – en osynlig grupp. Läs det! Nu på en gång.
Skitbra att du skickade mailet! Att våga säga till är så mycket svårare än man tänker sig!
SvaraRaderaSofia: Ja, eller hur?!
SvaraRaderaDet var oerhört bra gjort av dig!
SvaraRaderaOch brevet var väldigt bra formulerat.
Vad skönt ändå att få ett sådant svar! Hoppas verkligen att de tänker efter före nästa gång.
Jättebra gjort! :tummenupp:
Åh vad bra du är som vågade skicka mailet! Heja dig!
SvaraRaderaSagogrynet: Ja, för om det blir en nästa gång så kanske det är en förälder som hör. Och åtminstone jag hade blivit väldigt sårad om jag visste att det var Hrönns förskolas officiella inställning till amning.
SvaraRaderaEmma: :)
Instämmer med alla andra! Det är jättebra att du vågade säga ifrån. Nu fick de ju veta att det finns vettiga människor som ammar småbarn och att det inte alls är något konstigt. Du har vidgat folks vyer!
SvaraRaderaJag tycker ofta att det är frestande att säga vad folk vill höra, t ex på BVC, men jag tänker att jag måste vara öppen med amning, samsovning och annat som sticker av, annars tror de ju att normen är ännu mer etablerad än den är.
Lisa: Ja, precis så menar jag med att det är smidigare att låta saken bero, men de gånger jag gör det så skäms jag efteråt.
SvaraRaderaPå ett sätt tycker jag att det är lättare att vara öppen med att jag ammar nu än för ett år sedan, dels för att jag har konfronterats med det så många gånger nu, och dels eftersom jag befinner mig ljusår ifrån normen numera. Det är som att man kommer undan mer med att vara ett riktigt freak än bara lite konstig.
Tack Jonna!
SvaraRaderaModigt gjort att skriva det där brevet. och ofta kommer det något gott utav det i slutändan.
Jag är också en sån som först blir ledsen och sen går hem och blir arg och skriver ett brev. Jag ska ta mig tid att skriva till Amma Vidare om vad som hände när min äldsta skulle börja på dagis.
Nu tycker jag nästan lite synd om de där tre som satt och snicksnackade... pinsamt värre! Det är i varje fall vad jag själv skulle tycka om jag hade blivit påkommen...
SvaraRaderaSjälvklart tycker jag att de ska få ha sin ståndpunkt kring amning, tycker de att det är fel så får de väl tycka det. Men att utgå från att ingen i sällskapet/omgivningen gör det och sedan sitta och bräka ur sig vad som helst, det är inte ok.
Bra att du skrev brevet! Skulle jag nog aldrig gjort om mina kollegor hade snackat om äcklighetsgrad vad gäller hår på ben, fitta och armhåla...
Vad bra att du skrev det där brvet så de fick sig en tankeställare!
SvaraRaderaJo, man får absolut amma på BVC, det var bara det att när vi var där sist hade jag ammat Elly precis innan vi gick dit. Vi kom dit ca 5 min före utsatt tid och när hon då ville amma igen nekade jag henne eftersom hon inte skulle hinna amma klart innan vi skulle in till sköterskan
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13008411.ab
SvaraRaderaCecilia: Ja, mer spännade berättelser på Amma vidare!
SvaraRaderamikkan: Haha, vad hade du gjort då? Smugit iväg in på personaltoan och rakat dig? :)
Fifi: Det är ett dilemma, jag minns när Hrönn var bebis att det alltid blev sådär, men vår BVC-sköterska (inte samma BVC som nu, vi har flyttat) sa alltid att vi skulle ta den tid vi behövde och så kunde vi ta vägning och mätning när vi var klara.
mikkan igen: Inte för att Aftonbladet är min favoritkälla, men jag tror att det ligger något i det som sas om att det inte behöver vara bröstmjölken i sig som gör skillnaden utan närheten. Dock har jag inte läst studien det refereras till, så ta allt jag säger om den med en nypa salt.
Jag anser att det är ett större ansvar att flaskmata. Om man ammar får man ju närhet och kroppskontakt (som spädbarn behöver typ dygnet runt) på köpet. Med en nappflaska är det tekniskt sett möjligt att bara staga upp barn och flaska och hitta på något annat under tiden, jag har sett det med egna ögon flera gånger (Obs! jag säger inte att det är så föräldrar som flaskmatar i allmänhet gör) och då är det kanske inte konstigt om det är något fler flaskmatade barn som inte utvecklas som de skulle kunna göra under bättre förutsättningar.
jag vet inte riktigt, men kanske flikat in att hår är snyggare än röda plitor och finnar på venusberg...
SvaraRaderanä, aftonbladis är inte den bästa, men rolig rubrik var det :)
och när min mamma flaskmatade oss barn, då orkade hon inte ens koka vattnet utan tog bara varmt vatten direkt från kranen. åttiotalet var tider det!