Det har gått i runda slängar ett och ett halvt decennium sedan jag och mina högstadievapendragare hängde hemma hos E och sprayade nackhåren och lyssnade på reklamradio innan vi stack in till stan* för att dricka häxa och hamna i dåligt sällskap, men tydligen har jag inte missat särskilt mycket under de år jag hållit mig på rätt sida av 100 MHz-strecket. Det jag hann höra idag innan jag stängde av mentalt var någon form av lambada-tolkning följt av I'll be missing you.
Kanske ger jag det en ny chans om femton år igen. Inte för att jag tror att Puff Daddy kommer behöva ligga sömnlös om nätterna och oroa sig över pensionen, utan mest för att bekräfta att åtminstone något är konstant i den annars ständigt föränderliga värld vi lever i.
*Ulricehamn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar