Jo tack, bara bra, själv då?

Jag är så jääävla trött och det yttrar sig i ett härligt labilt humör. Nyss grät jag till exempel en skvätt när min unge skällde på mig. Nu kollar vi på Pippi och hoppas kunna låta bli att glömma bort maten som står på värmning i ugnen. Ja, i den gamla hederliga ugnen eftersom vi slängde ut micron för några månader sedan, men bli nu inte alldeles till er för vi (eller åtminstone jag) har inte en enda gång ångrat att vi offrade möjligheten att äta Billy's till middag till förmån för några kvadratcentimeter extra bänkyta.

Andra saker jag har ångest över idag är att familjefadern är på Liseberg och förlustar sig med sina kollegor – helt irrationellt, jag vet, men psykoströttheten gör att jag inte förstår hur jag ska orka leva tills klockan blir åtta, eller med lite tur sju, så att vi får gå och lägga oss – samt att mitt Kosterresesällskap har hoppat av med följden att jag får åka med en massa främmande människor. Orka lära känna någon liksom. Orka packa. Orka vara på Centralstationen 8:45 i morgon bitti.

Men allt blir säkert bättre bara jag kommer iväg, sova kan jag ju göra på bussen eller tåget eller vad vi nu reser med. Jag har inte orkat kolla upp det. Inte heller har jag orkat ladda Västtrafikkortet. Frågan är om jag orkar lära mig något nytt eller om jag hemfaller åt att hålla mig i bakgrunden och tramsa hela helgen.

Allt jag önskar mig är lugn och ro. Familjehelg utan kalas eller sovrumsrenovering eller Ikea-besök. Hurra för långhelgen (onsdag-torsdag-fredag-lördag-söndag-måndag!) nästa vecka!