Nu får det vara nog. Jag vill inte se fler bilder på rangliga pallar som ger vika bara man tänker tanken att ställa en romantisk karamellskål till brädden fylld med glättiga halsband på dem, skira klänningar som rämnar i samma ögonblick som man tar tag i den antika galgen och försöker flytta installationen från en rostig spik till en annan och hatthyllor som dräller blyfärgsflagor över hela hallen när man försöker hänga upp sin Odd Molly-kofta på dem.
Nu kanske du tycker att jag är lite vrång, men jag har i ärlighetens namn inte så många krav, och jag tycker också att det är kul med loppis- och containerfynd. Men när form är allt och funktion är främmande blir det bara jobbigt. I ett hem tycker jag faktiskt att man kan begära att det ska gå att a) röra sig och b) städa. Så. Bara lägg ner. Eller fortsätt för all del, men ta inte kort på en massa eländiga stilleben och publicera på era i övrigt läsvärda bloggar. Tack.
Hahaha.. har lite samma känsla för det där. Det strösslas även generöst med gamla rostiga nycklar.
SvaraRaderaWord!
SvaraRaderaÅ så vimplar. Varför tygvimplar på väggarna?
Josefine: Nycklarna har jag nog missat. Men jag kan tänka mig att de gör sig "bra" i någon form av kantstött kärl uppe på en gisten möbel. Utomhus.
SvaraRaderamotvalls: Ja, det kan man fråga sig. Jag trodde att det var någon amerikansk college/highschoolgrej med vimplar.
SvaraRaderaVimplarna är det jag tycker är konstigast. Jag har undrat många gånger. Det är varken praktiskt eller fint eller kul eller fantasiskapande. Why people, why?
SvaraRaderaLina: Som sagt så fattar inte jag heller vad vimplarna ska vara bra för, jag kan sträcka mig till att de kanske skulle vara fina utomhus, över ett trädäck eller så, men inte längre. Tack förresten för en fantastiskt trevlig dag!
SvaraRaderaHåller med dig, är så trött på alla "vi tar et nytt föremål, målar det vit och sedan nöter bort färgen lite så det ser gammalt och lantligt ut och så tar vi överpris för det".
SvaraRaderaDet var så lugnt och fridfullt i Botaniska också, måste gå dit snart igen, får passa på innan lekparksbehovet uppstår här.
Var är det ni bor?
Haha, jag blir gaaaaalen på de snirkliga jättebokstäverna i hyllor och på väggar i stil med Carpe Diem, Lycka, Happy, Home is where the heart is, och så vidare. Det gör liksom ont i själen när jag ser dem.
SvaraRaderaJag är också förvirrad över vimplarna. Tänkte att det kanske är någon trend jag varit hittills ovetandes om, men sedan började jag läsa några pysselbloggar och där verkligen kryllar det av dem!
SvaraRaderaÅ vad jag håller med. Får rysningar av vita söndernötta möbler, framförallt som nyköp. Huvva. Funderar just på hur lång tid det kommer ta innan liknande känsla börjar infinna sig inför glatt färgat och övermålat furu...
SvaraRaderaFifi: Vi bor nära Axel Dahlströms torg.
SvaraRaderaniskalainen: Haha. Hur känner du för såna där stora bokstäver man ställer i t.ex. en bokhylla då?
Lisa: Någon borde forska på vimplarna.
Alex: Haha, det kommer.
Haha, så himla rätt!
SvaraRadera