På väg hem från jobbet klev två helt vanliga män på bussen, de pratade om ditt och datt, verkade daglediga och var till synes på väg på utflykt. Inget man direkt ramlar av stolen över, om det inte vore för att de också hade varsin bebis i sele på ryggen.
Jag önskar att jag inte hade blivit så exalterad, men tyvärr var det en alltför extraordinär upplevelse för att jag skulle kunna klara av att inte tjuvkika och -lyssna på dem hela vägen. Kommer jag få uppleva den dag då pappalediga som umgås i grupp inte är mer uppseendeväckande än mammalediga dito? Hoppas det.
Åh det hoppas jag också att vi får uppleva! När min man var pappaledig bar han Björn överallt på ryggen, och fick en massa söta blickar av kvinnor på stan. Men man ser mer pappor ute med sina barn nu, så det är nog på väg åt rätt håll!
SvaraRaderaJag brukar faktiskt se ganska många pappor med barn på dagtid i Slottis, inte lika många som mammor, men hyfsat många ändå, så vi är nog på rätt väg!
SvaraRaderaFörstår precis vad du menar. Jag kan bli alldeles tårögd när jag ser ett gäng pappor sitta med sina pyttesmå bebisar i ngn park etc. (här uppe i norr har jag iof inte sett några men på söder fanns det gott om dem). Samtidigt är det ju befängt att man blir så rörd.
SvaraRaderaEtt gäng mammor å andra sidan. De stuntar jag i...
Hej!
SvaraRaderaLever ju i KaOs här hemma mitt i renoveringen vilket har lett till att jag tappat bort inbjudan till kalaset.
Exakt vilka tider var det? Var det på söndag? För då kan vi komma. Annars är jag borta på lördagen tyvärr...
Förlåt att jag OSA:ar så sent...
dessutom har laddaren till min mobil gått sönder så den kan man ju inte använda för tillfället! nöjd! not.
SvaraRaderaLisa och Fifi: Jag hoppas det!
SvaraRaderaAlex: Haha, ja, morsor är tråkiga :)
mikkan: Söndag it is. Klockan ett. Ni är välkomna.