tisdag 10 maj 2011

Graviditet och listor – det bästa av två världar!

Jag förstår att jag inte är målgruppen för den här, men jag är ju helt fixerad vid graviditeter och förlossningar. Så vi gör ett undantag, ok? I mitt nästa liv ska jag bli barnmorska.

1. När fick du reda på att du var gravid? I september 2007, i vecka 7 om jag inte minns fel.

2. Hur gammal var du? 25 år.

3. Hur tog din partner det? Mer sansat än jag. Men när den första chocken lagt sig var vi båda glada och förväntansfulla.

4. Mådde du mycket illa? Ja, under en period runt vecka 12 var det rätt tufft.  Men jag kräktes åtminstone inte (bortsett från en gång inne på förlossningen), även om det var nära många gånger. Lukter som tobaksrök, alkohol och kallrökt lax var särskilt jobbiga. De två senaste var relativ lätta att undvika. Laxen kom jag däremot inte undan, eftersom jag jobbade som kallskänka och stod och dekorerade smörgåstårtor på löpande band.

5. Var du känslig? Blödig och snarstucken beskriver nog bättre mitt temperament som gravid.

6. När kände du bebisens första sparkar? I vecka 18.

7. Var du ofta orolig? Nja, jag tror inte att jag var värre än en genomsnittlig förstföderska.

8. Sparkade bebisen mycket? Ja, och under en period gjorde hon kullerbyttor. Väldigt underlig känsla.

9. När började du läcka bröstmjölk? Jag minns inte riktigt när det var, men det fick mig att inbilla mig att det inte skulle bli några problem att få igång amningen. Tji fick jag.

10. Fick du bristningar? Ja, jag såg ut som ett dragspel efter förlossningen. Och allt kom under sista månaden.

11. Blödde du någon gång? Nix. Men om det hade hänt så hade jag antagligen freakat ur totalt.

12. Hur många ultraljud gjorde du? Ett. I vecka 19.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag ville ha kontroll.

14. Hur började din förlossning? Med värkar. Därnäst födde jag fram en manet – som visade sig vara slemproppen.

15. Hur många timmar tog förlossningen? Det tog ganska exakt ett dygn från första värken tills att det var klart, varav vi var inskrivna tio timmar.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt.

17. Hur mycket var du öppen när du kom in? Fyra centimeter.

18. Vilken smärtlindring tog du? Bad, kvaddlar och lustgas.

19. Dragen med sugklocka? Nej. Däremot hotades det med det när jag meddelade att jag tänkte ge upp.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Fyrtio minuter.

21. Blev det komplikationer? Nej.

22. Vad tyckte du var jobbigast? Att jag inte hade haft vett att vila mig medan tid var.

23. Var du rädd för något? Att hon skulle få syrebrist.

24. Skrek du? Naturligtvis.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet? Mot slutet kändes det som att hela avdelningen var där inne.

26. Hade du någon nära med dig? Pappan.

27. Fick du sys? Ja, fem stygn. Det tog sin lilla tid, men resultatet blev utmärkt.

28. Vilken vecka födde du i? 40+4.

29. Vad var vikt och längd på bebisen? 2690 g och 49 cm.

30. Ammar du? Ja.

31. Hur gammal är bebisen nu? Hon fyller tre år 21 maj.

32. Vad tyckte du om förlossningen? Om jag fick göra om den så hade jag vilat mer och låtit bli lustgasen. Annars är jag nöjd.

33. När kommer nästa barn? Nevvah.

12 kommentarer:

  1. Blir nyfiken, vad var negativt med lustgasen?

    SvaraRadera
  2. Som jag har förstått det så reagerar olika personer väldigt olika på lustgas och jag är en av dem som inte mår bra av det. Jag kände mig väldigt berusad och tyckte att det stal energi att värja sig mot den känslan, energi som jag hade behövt använda till att föda mitt barn. Kanske hänger det ihop med att jag gillar att ha kontroll (jag tycker t.ex. inte om att vara full heller) och den förlorade jag med lustgasen.

    Jag hade egentligen inte tänkt testa lustgasen överhuvudtaget men någon ur personalen (minns inte om det var undersköterskan eller barnmorskan) övertygade mig om att det var precis vad jag behövde eftersom jag såg ut att ha så ont (klart jag hade, jag födde ju barn liksom) så jag tog den nästan för att göra henne nöjd från början.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker inte att lustgasen lindrade smärtan speciellt mycket, men den fick mig att "försvinna" vilket var rätt skönt eftersom min förlossning tog så lång tid. Tiden gick fortare med lustgas! Men under utdrivningsskedet hade jag velat vara klar i huvudet, och då var lustgasen inte bra.

    Jag tyckte att svaret på frågan "Hur gammal är bebisen nu" : "Tre år" var skitrolig. Vet inte riktigt varför.

    SvaraRadera
  4. Lisa: Frågan är bara varför man inte släppte den när man märkte att det var en dum idé.

    Haha, ja, jag gillade själv den frågan.

    SvaraRadera
  5. Lustgasen var verkligen skum. Jag hade den bara under den kvart det tog för farbror epidural-doktor att komma, men det var sjukt märklig känsla att bara inte riktigt bry sig så mycket längre, trots att smärtan var den samma. Glad att det bara var under en kort stund.
    Roligt att läsa!
    Men hur är sista frågan formulerad egentligen?

    SvaraRadera
  6. Ursäkta min nyfikna fråga, hur kommer det sig att du aldrig vill ha fler barn? Själv har jag svårt att sätta stopp, och slits lite mellan bebissug och trötthet och insikt om att jag nog inte orkar med en fyra. Har du alltid varit säker på att du vill ha enbart ett barn, eller har det vuxit fram? Du helt hundra att du inte kommer att ändra dig? Känner dig liksom "färdig"? Ibland kan jag känan glimtar av det, men jag är långt ifrån bergsäker ännu.

    SvaraRadera
  7. Kul att läsa dina svar! Jag har haft lite svårt för att läsa om andras förlossningar sedan min egen, men nu börjar jag tycka att det är spännande igen! Och jag tror att det blir bra bearbetning för mig att skriva ner min förlossningsberättelse, nu är jag nog redo!

    SvaraRadera
  8. åh, bra lista, graviditet och förlossning kan aldrig ältas nog! Jag har också fyllt i nu.

    SvaraRadera
  9. Sofia: Det var den största besvikelsen, att smärtan var densamma. Om jag får välja mellan att vara nykter och ha ont och att vara berusad och ha lika ont väljer jag såklart det första.
    Haha, frågan är formulerad på följ-normen-och-föd-minst-två-barn-manér.

    Cecilia: Jag tror den enda skillnaden är att jag inte slits mellan de två sakerna. Det ena överväger. Bebisar är jättegulliga, men tröttheten och övertygelsen att jag inte skulle räcka till för ett barn till är överväldigande. Plus att jag trivs väldigt mycket med friheten det ger att ha ett barn är ganska självgående. Det räcker så här helt enkelt.

    Fifi: Jag hade också lite svårt att ta in andras berättelser när Hrönn var nyfödd. Men nu är intresset tillbaka :)

    lisakristin: Haha, nej visst är det så. Det var intressant att läsa dina svar.

    SvaraRadera
  10. Jag tror jag höll kvar vid lustgasen dels för att sköterskorna sa till mig och jag var så trött att jag lydde blint, och dels för att det gjorde så ont och det fanns ingen tid för någon annan smärtlindring i det skedet.

    Här finns min lista: http://www.avanai.se/?p=222

    SvaraRadera
  11. Första barnet andades jag i lustgasen konstant så i förlossningsbrevet andra barnet skrev jag "stäng av lustgasen om jag vägrar släppa masken! PLEAAAASE".

    Men det behövdes inte eftersom jag faktiskt hade vett att släppa den andra gången. Och ut kom en liten baby boy på mindre än två timmar.

    SvaraRadera
  12. Sonja: Haha, snabbt jobbat, ut med nästa innan mellangården läkt.

    SvaraRadera