2001 var jag nitton år

Nämen ser man på, plötsligt ramlade jag över en lista/fylleriövning hos Östfrontens ms Stiffneck, som hittat den hos Bondhustrun, som lånat den av Atatar, som inspirerats hos den där Jenny, som i sin tur knyckt den hos Knivtid.

När jag var nitton år flyttade jag till Göteborg. Min mamma skjutsade mig, en madrass och en hockeybag med kläder och förnödenheter till Biskopsgården. Jag skulle dela en fyra med två äldre tjejer. Egentligen kändes den lösningen inte alls särskilt bra, men jag skulle börja skolan bara några dagar senare och det fanns inte tid att styra upp något bättre, så timmen som bilresan tog använde jag till att skönmåla omständigheterna för mig själv och min mor.

Fasaden rämnade ganska snart. Mina lägenhetskamrater låg sederade på gränsen till medvetslöshet i varsin soffa och nyckeln jag blivit lovad stod inte att finna. Senare lärde jag av en slump känna killen som hyrt rummet före mig och han berättade att han hade nyckeln kvar och planerade att behålla den tills lägenhetsinnehavarna betalat av en skuld till honom.

Allt kändes jävligt olustigt första kvällen. När jag kröp ner i lakanen som luktade föräldrahem kände jag mig ensammast i världen. Det var inte första gången jag flyttade hemifrån, men den här gången var det definitivt.

Två dagar bodde jag där innan jag, med lite hjälp av en spådom och en vän med många systrar, fick tag på ett nästan lika tillfälligt boende i en källarlägenhet full av jaktspindlar i lilla Istanbul, tills jag en månad senare kunde flytta in min oförskämt biliga artonkvadratsandrahandsetta på Wieselgrensplatsen. Jag längtar fortfarande tillbaks dit ibland.

Lyssnade jag på: Manu Chao och Travis.

Mitt favoritradioprogram var: Jag kan inte minnas att jag lyssnade särskilt mycket på radio den perioden, men om jag gjorde det så var det garanterat på p3. Jag har aldrig gillat kommersiell radio.

Jag gick upp varje morgon klockan: Under hösten "pluggade" jag pedagogik och anpassade mig så gott det gick efter obligatoriska föreläsningar och grupparbetskamraters förväntningar. Under våren jobbade jag som personlig assistent och började inte förrän klockan tolv. Det gick utmärkt att kombinera med ett dekadent leverne eftersom jag då kunde gå och lägga mig klockan halv tre och ändå få åtta timmars sömn innan jag skulle upp strax före elva.

Och klädde mig i: Lila och svart. Eftersom jag inte åt särskilt mycket använde jag lägenhetens största förvaringsutrymme, skafferiet, till att förvara kläder i, och eftersom jag hade eoner av tid låg de prydligt vikta och sorterade efter färg. Svart, lila och övrigt.

Till frukost åt jag: Inte. Jag började inte äta frukost förrän jag var 25 år och graviditetsillamåendet tvingade mig till det.

Till skolan åkte jag: Femman till Valand och buss 753 till Pedagogen, som på den tiden låg i Mölndal. Till jobbet buss 34 till Nordstan och sedan Blå Express till Partille.

Mina favoritämnen var: Pedagogik?

Mina bästisar hette: Mikkan och Melike. Det heter de fortfarande, men idag har de fått konkurrens av en handfull andra tuffa kvinns.

Jag var kär i: Johan. Så jävla kär. Och så jävla hjärtekrossad.
För ett tag sedan träffade jag honom och kvinnan han numera lever ihop med, på en maskeradfest. De var var utklädda till Cheetch och Chong och hade tre små barn där hemma och kändes som bra människor båda två.

Efter skolan/jobbet: Svingades det bägare på La Coupole, Kelly's, Suggan och Sejdeln. Hur jag lyckades skrapa ihop de där 20 första högskolepoängen övergår mitt förstånd.

Jag åt: Chips, jordnötter, oliver, pommes frites. Sånt man kan beställa i baren efter att köket stängt. Vem hade kunnat ana att jag blott tio år senare skulle tjäna mitt levebröd på att laga näringsriktig och god mat till små barn?

Mina favorit tv-program var: Jag minns inte vad jag såg, bara att jag plötsligt en dag hittade knapparna man ställde in färg med mera med på tv:n och vips var den inte svartvit längre. Win.

Jag längtade efter: Trygghet. Och lottovinsten.

Mest av allt mådde jag: Inte särskilt bra, men det visste jag nog inte då. Eller så visste jag, men förträngde det. Kul hade jag i vilket fall som helst.

Och du?