Bida sin tid

Min kollega har en vän som tittar förbi och säger hej på vår arbetsplats emellanåt. Hon har inga anhöriga i Sverige och bara ett fåtal vänner fast hon bott här ganska länge. Trots att hon är glad och glättig på ytan så anar man alltid något sorgset. För ett tag sedan fick jag höra hennes story och jag tror jag går av.

Hon har två barn tillsammans med en man som hon inte längre lever ihop med. Redan när barnen var små hade hon bestämt sig för att lämna honom, men hon visste att han aldrig skulle låta henne ta med sig barnen barnen, så hon stannade tills båda gått ut gymnasiet och flyttat hemifrån till andra städer för att studera vidare. Då, en dag, gick hon bara hemifrån och har sedan dess hållit sig undan honom.

Eftersom mannen inte lyckats hitta henne har han istället sett till att straffa henne genom att vända barnen emot henne. Han har hittat på en historia som i korta drag går ut på att hon aldrig velat ha dem. Nu har det gått flera år sedan hon hade kontakt med sina barn senast, men genom mamman till ett av barnens gamla klasskamrat har hon fått veta att det ena barnet gift sig och att hon har ett litet barnbarn.

Varje morgon intalar hon sig att det här är dagen då barnen kommer inse att det deras pappa berättat om henne inte är sant.