Lady Dahmer skriver om LCHF idag. Eller nej, hon skriver om vad som händer när en person kommer ut som LCHF:are, och hej vad jag känner igen mig. Inte för att jag äter enligt LCHF-dieten, för det gör jag inte, men väljer man bort tillsatser och halvfabrikat så blir det mest feta och proteinrika livsmedel kvar. Låt mig ge er ett exempel:
För ett tag sedan när jag tog en macka (not so very LCHF) på jobbet frågade min chef varför jag inte tog något smör innan jag la på osten (o, som jag stör mig när folk kallar margarin för smör), underförstått:
– Bantar du?
Jag svarade då att jag inte tycker om margarin. No more, no less. Detta var tydligen otroligt provocerande och resulterade i en föreläsning om hur farligt det är med mättat fett och att det är hemskt att man inte ens ska kunna ta sig en macka med Milda utan att bli påhoppad.
Vänta lite, vad var det som just hände? Låt oss backa bandet. Jag låter bli att ta margarin på min smörgås. Hur kan det vara ett påhopp? Hade det inte varit för hennes ifrågasättande så hade jag inte ens nämnt min inställning till margarin. Vad borde jag ha sagt för att undvika att trampa någon på tårna? Att jag bantar?
Ungefär samma sak brukar ske om jag väljer att tacka nej till fikabröd. "Bantar du? Du som är så smal, du behöver den/det här!/Jamen du KAN ju äta sånt här!"
SvaraRaderaJaha? Så blir det som att man ska äta för den som egentligen är sugen och vill ha! Har typ slutat tacka nej för att slippa diskussionen som alltid följer.. Måste man alltid tacka ja till fikabröd? Ribbing?
Åh vad jag känner igen mig! Jag slutade äta socker för snart 5 år sedan, och det är för vissa otroligt provocerande. Jag får höra att jag måste få unna mig "något gott" ibland, att jag ju är smal och inte behöver hålla igen på sötsaker och allt möjligt struntprat.
SvaraRaderaNu har de flesta i min närhet vant sig och accepterat att jag inte vill ha, förutom en arbetskamrat som fortsätter fråga VARJE GÅNG om jag inte ska ha lite fikabröd till kaffet...
kakan: Ja, för den enda anledningen att inte vräka i sig sötsaker hela tiden är ju såklart viktissues.
SvaraRaderaLisa: Man kan ju hoppas att den där arbetskamraten bara försöker visa sig omtänksam och inte vill att du ska känna dig utanför som den enda som inte blir tillfrågad.
Jo han menar väl men jag blir så häpen över att det aldrig går in att jag faktiskt inte vill ha. Vi har jobbat ihop i över 2 år... Men antagligen tycker han själv så mycket om fikabröd att han inte förstår hur man frivilligt kan välja bort det.
SvaraRaderaWell, jag skulle aldrig välja bort godis å kakor om de inte var onyttiga. När jag växte upp hade vi dessert å fikabröd varje dag. Jag kommer från landet, en bondsläkt där alla jobbade så hårt att de kunde äta hur mycket som helst. Det funkar sämre för mig som jobbar på kontor...
SvaraRaderaJag kör nån LCHF-variant just nu för att bli av med de sista preggokilona är tanken. Det funkar även om jag saknar just kakor.
Får ju äta smör å ost liksom.
Testa det på din kollega nästa gång, bre smör på ostskivorna. Så kan chefen stå där å fundera på bantning...
Glass BTW. Det här med tillsatser i glass. Kan du inte skriva nåt om det. Jag älskar förstås även glass men är lite avskräckt för det känns så fullt med e-nummer...
Bregott är smör och olja och mycket gott under en ostskiva. Margarin brukar jag kalla för fabriksavfall eftersom det är i princip med sanningen överensstämmande.
SvaraRaderaFolk kan för övrigt ta vad som helst som ett påhopp, det gäller bara att man råkar snubbla på något som är känsligt hos just den man pratar med, vilket ju kan vara vad som helst, verkligen, och ofta svårt att förutse...
Men så sjukt..
SvaraRaderaMin man är vegetarian sedan 2 månader tillbaka och OJ vad han blir trakasserad på grund av det. Det är som att folk tar illa upp för att han gjort ett etiskt val som inte de har gjort och att de därmed känner sig påhoppade... på något vis. Han har varit väldigt noga med att inte predika på något sätt, men ändå får han skitkommentarer som "Varför äter du upp all djurens mat om du nu gillar dem så mycket?"
Det känns även som när någon slutar röka och rökare i omgivningen försöker få denne att börja om. Min slutsats är "gör gärna goda livsval, men tala för fan inte om det för någon"
Lisa: Mm, på två år känns det ju som att polletten borde ha trillat ner.
SvaraRaderamotvalls: Att det är onyttigt tycker jag är ett gott skäl att välja bort något. Men det här att utgå från att alla som tackar nej till något gör det för att de bantar och sedan göra en grej av det tycker jag är löjligt. Nu är jag förvisso inte en smalis, men om jag vore det skulle jag ändå ha tackat nej till exempel till margarin och inte vräkt i mig socker i tid och otid. Att man gillar naturliga produkter, jämnt blodsocker och hela tänder borde ju rimligtvis vara lika relevant som att vilja hålla vikten.
Skulle gärna ge henne en smör. och ostchock, men tyvärr får vi ju inte köpa in smör eftersom det innehåller livsfarligt mättat fett.
Knyttets mamma: Ja, Bregott är reko, tycker jag också. Det äter vi hemma. På jobbet äter jag sällan macka överhuvudtaget, men när jag gör det får det bli utan matfett.
Emma: Å, det gamla äta upp djurens mat-argumentet, tänk om man fått en krona för varje gång man hört det...