torsdag 22 december 2011

Vantarna är upphittade!

Jag hade tydligen slängt ner dem i vagnen (som ungen för en gångs skull åkt i till förskolan) på vägen ut. Väldigt udda beteende. Men hellre det än längs vägen någonstans.

5 kommentarer:

  1. Vilken tur!
    Och ibland lägger man saker på de mest otippade ställena...

    SvaraRadera
  2. Ja, man kan ju verkligen fråga sig vad jag skulle ner i vagnen och göra på vägen ut :)

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att du hittade dem! Mina vantar brukar också försvinna ganska ofta, och konstigt nog hittar jag dem ALLTID några dagar senare längst ner i Björns dagisväska. Förr eller senare kanske jag till och med börjar leta där när de försvinner.

    SvaraRadera
  4. Tur att de kom åter.. Jag har ett par med snöre, du vet som alla dagiskids ..eller kanske bebisar ! Iaf väldans kanonbra är d. När näsor ska snytas eller jackor stängas eller vantar krängas på, då bara tar jag av mina å så hänger de där å dinglar, redo att sättas på igen utan å letas upp :D

    SvaraRadera
  5. Lisa: En gång när jag slarvade bort dem var de längst ner i en påse som jag tryckt in bakom mina tröjor i garderoben.

    Jeanette: Precis ett sånt snöre behöver jag!

    SvaraRadera