onsdag 21 december 2011

Det där enda som alla småbarnsföräldrar snackar om + det onämnbara

Tidigare idag outade barnet att hon hade "jätteont i hela magen" och jag ba: Hello mr. Vinterkräksjuka, så kul att du tar dig tid att komma på besök blott tre dagar innan jul.

Men det var såklart inget att oroa sig över. En kort stund senare slank hon iväg och la en kabel som var ungefär en halvmeter lång och vips var allt frid och fröjd igen. (Eftersom vår avkomma ännu inte har varesig kompetensen eller räckvidden att torka sig själv efter toabesök har vi den stora äran att beskåda varje stolgång.) Jag upprepar: en halvmeter. Vet ni hur liten en treochetthalvtårings torso är? Den måste ju ha varit sprängfylld med skit!

Ps. Självklart ropar jag inte hej ännu. Vi har ju två hela dagar på oss att bli kontaminerade. Hemulen ska till förskolan en sista sväng imorgon och jag ska jobba två dagar till. I förskolemiljö. Dessutom toppar jag med att åka kollektivt både dit och hem. Och ni minns väl vad jag råkade ut för på spårvagnen dan före dan före dan förra året?

6 kommentarer:

  1. Hoppas ni klarar er!

    Och barnbajs alltså, det kommer nog aldrig att sluta fascinera en!

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas på ett uppehåll i fascinationen under de år då Hrönn är stor men ännu inte fått egna barn (om hon får barn vill säga) vars bajs jag kan fascineras av.

    SvaraRadera
  3. Det går mask på Gs förskola.

    Jag är komplett analfixerad.

    Och bajs blir aldrig tråkigt.
    Mina föräldrar diskuterar hundarnas bajs. Och berättar gärna historien när dom fick dra ut en plastpåse från den ena hundens rumpa.
    Det hade varit grillolja i den. Påsen.

    SvaraRadera
  4. Hahaha! På tal om att dra ut saker ur hundars rumpor:

    Anders och Piglet följer mig till centralstationen i Göteborg. Piglet väljer att behöva bajsa precis utanför ett av caféerna som vetter mot spåren, det sitter massor med folk på sina barstolar och stirrar.

    Då upptäcker Anders till sin fasa några grässtrån som vägrar krystas ut, och får således dra, dra, och åter dra i de långa bajsfyllda grässtråna. Jag är glad att jag var long gone! Haha!

    Och en gång hade vår andra hund, Katla, ätit bajs. Sedan kom hon in och spydde upp bajset i sin bädd. Fy fan vad det luktade...

    SvaraRadera
  5. Icka: Kul! För det är ju så lätt att få i små barn nonstop-stora tabletter.

    Jag förstår varför påsen slank ner. Grillolja är ju skitgott!

    mikkan: Hade han en bajspåse att trä på handen eller tvingades han gå med bajsig näve därifrån sen?

    Haha, jag kan tänka mig att du kände i den sekunden då hon kräktes upp bajset att det där med att skaffa hund var en riktigt bra idé.

    SvaraRadera
  6. Han hade bajspåse! Haha! Önskar nästan att han inte hade haft det, för då hade historien blivit ännu bättre!

    Ja, när bajsspyan såg dagens ljus, då var jag glad att jag hade betalat 12000 kr för det nöjet!

    SvaraRadera