Vad är ett minne?

Mamma våren 2009.

Mina första mer sammanhängande minnen har jag från ungefär den åldern som min egen unge är i nu. Det var då vi flyttade från Rosengård i Malmö (hur vi hamnade där är en historia för sig) till ett hus i skogen tio mil från Göteborg.

Mamma cyklade oftast när vi skulle någonstans och jag satt bak på cykeln, vintertid insvept i ett fårskinn, men hon hade också en åldrig Fiat. Jag började hos dagmamman Viviann som hade en förtjusande tax som hette Lufsen och bara ett till dagbarn, Peter, som kom att bli min första bästis. Han hade rosa hängslen och en finsk textilarbetarmamma, mina hängslen var gula.

Någon av dagarna i veckan var mamma, som jobbade i hemtjänsten, hos farbror Paul som var nästan 100 år och så rynkig att han var rutig i pannan. Dit fick jag följa med och han spelade gärna dragspel för mig och bjöd på bruna dragéägg ur en liten kristallskål med lock.

Farbror Pauls son hade hade värphöns i burar och en sådan bur med några ruggiga uttjänta stackare som skulle till slakt tog vi med oss hem en gång. De repade sig och gav fina ägg i många år och deras ättlingar sprätter än idag runt hemma hos min styvpappa, som vid på den här tiden inte hade gjort entré i familjen ännu.

En bunt katter hade vi också. Alltid var det någon som hade ungar och alltid var de hungriga, när mamma stekte plättar fick de alltid den första, den som blev lite sladdrig för att stekpannan inte var tillräckligt varm och som smakade av det som stekts i pannan dessförinnan. Mina katter som jag har idag hade tagit det som en personlig förolämpning om jag försökt bjuda dem på pannkaka.

På baksidan av huset grävde mamma ett trädgårdsland där vi odlade rotfrukter och en vårdag när vi var ganska nya i huset och var där ute och grejade kom en kvinna som bodde någon kilometer bort cyklande tillsammans med en av sina döttrar, som var ett år äldre än mig, för att hälsa oss välkomna. De förblev nära vänner resten av mammas liv och en gång när vi var utan någonstans att bo fick vi flytta in i deras uthus några månader. Jag fick sova själv uppe på ett litet loft där and life was good.

Jag undrar hur bra eller dåligt min och mammas bild av den här tiden hade stämt överens och hur hemulbarnets första bestående minnen kommer skilja sig från min version av samma tid.